eeemmanoren

Jag vet inte vad jag ska säga för att få dig förstå.
Vad jag än säger så kommer allt ut på fel tråd.
Jag vill tro att jag tror på dig, men det är något i mitt hjärta som hindrar mig.
Du är en del av mitt liv, en vän som funnits i all tid.
En vän jag inte har råd att mista, men ändå behandlar du mig med piska.
Du kan va ett rikigt svin, men ändå den underbaraste på hela min tid.
Du har ett gott hjärta, men som blivit svart.
Kom ut ur ditt hål och visa mig det vi haft.
Alla minnen som vi delat, alla år som vi har seglat, vart tog allt vägen?
Du är som en dimma, du syns bara ibland.
Jag kommer nog aldrig igen, få hålla i din hand.
Du kan ringa mig på fylla, berätta hur mycket jag betyder.
Låt bli spriten och kom ut ur skiten!
Du betyder fortfarande lika mycket för mig, och jag kommer aldrig att ångra mig.
Du är en barndoms vän som fortfarande finns kvar, en vän så snäll&underbar.
Om du vill att vi går skilda vägar ska jag inte hindra dig, vill du att jag försvinner kommer jag lyssna på dig.