text38

första gången jag såg dig, du var en främmande människa.
något jag inte viste kunde göra mig så hel.
1000ord skulle inte räcka till, dom kan bli oändliga bara jag vill.
du har något speciellt som dom flesta inte har.
du är den som lyser upp alla mina dar.
jag kan vänta i år bara för att vara din, det är någonting jag också vill.
det är hårt att förlora någon man vill ha, speciellt när han förändrar alla dina dar.
du är den som ger mig mod, du är som mitt eget blod.
ditt söta leende i sol ljuset, förr var allt fruset, men nu ser jag dags ljuset.
det är dags att låta dig gå, man kan inte sträva efter något man inte kan få.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0