text42

sen första dan jag såg dig, det var du som fick mig brinna.
nu vet jag inte vad som händer, men du börjar försvinna.
det är för dig mitt hjärta dunkar, det är med dig allting funkar.
ditt ljuva lende var det första jag såg, dina ögon som lyste och rakat hår.
dialekten som fick mig skaka, jag tänker varje dag tillbaka.
de få kvällarna jag låg brevid dig, jag låg vaken för att se dig sova,
jag saknar den tiden, jag saknar allt skratt, nu är det ensamt här varje natt.
dina söta små ord som du sa och varje gång du log,
du hör aldrig av dig, du skriver inte ens, första gången du svek mig,
var det någonting som dog.
jag kan ge dig den tid du behöver, för att förstå vad det är du vill
jag kommer vänta på dig, för jag vet redan vad jag vill.


"like i love you as a friend - but lets not pretend how i wish for something more"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0