eeemmanoren

ensamheten tar över, jag hoppas att det snart är över.
att inte få prara med dig väcker en obehaglig känsla innom mig.
känns som evigheter, hur länge sen som helst.
det är någonting med dig som får mig att sakna dig mer en vanligt.
en svår känsla innom mig, försöker gå vidare men någonting hindrar mig.
släppa allt, och fortsätta på nya spår, finna det man söker utan en ledtråd.
men jag kommer bara fram till dig, hur mycket jag en försöker att inte.
du är någonting speciellt, underbart och du visar det helt klart.
skilnaden mellan dig och mig är att du lever i verkligheten