eeemmanoren

jag såg dig bland alla.
men det var du som fick mig att falla.
alla andra svävade bort.
det var bara du som gjorde så jag domnade bort.
dina vackra blå ögon i ljusets glimma,
det var endast dig jag såg i min mörka dimma.
dina ord du säger finns fortfarande kvar.
svävar i tankar, jag hör dom varje dag.
när jag pratar med dig känns allt så rätt.
jag förstår inte hur du fick mig falla så himla lätt.
känslan att inte våga berätta hur det är,
det är bara den som är till besvär.
ett väntan på svar, ett djupt andetag.
att bara tänka på ditt namn får mig att lé,
jag förstår inte vad det är, men jag känner mig så hel.
hela du sätter mig i lågor, och jag sakta börjar brinner,
tills bara askan är kvar, och det enda som försvinner.